Bitch stole my fish

Som vi alla vet är ju medslaskaren ålaplågaren en sen barnsben riktigt inbiten fiskfantast. Är det inte majestätiska gäddor fångade en glad sommardag hemma på ön, så är det handfångade skrubbor på Skånes västkust, etc..







Den naturliga följdfrågan i allt detta blir ju då hur allt startade, vad var det som satte igång denna fascination för den marina faunan, och framförallt besattheten i att till varje pris även få fatt i dessa fiskar.

Sägnen säger att allt började i väldigt unga år, en ung ål var ute vid det lokala vattendraget med grannflickan i ett tappert försök att äntligen få upp sin första fisk. Länge hade vår kära ålaplågare försökt med detta men ännu icke till fullo lyckats. Många hade smånafsarna på kroken varit, bottennappen likaså..

Denna dag då han var ute med grannflickan så gick drömmen till slut i uppfyllelse! Ålen lyckades äntligen få en fisk att nappa på kroken, äntligen lyckades han även få upp den ur vattnet. Allt detta Helt på egen hand, grannflickan stod brevid ivrigt påhejandes. Ingen har nog någonsin varit så stolt som vår kära ålaplågare var denna varma sommardag.

Ålaplågarn såg verkligen fram emot stunden då han skulle få visa sin mor hur duktig han varit, äntligen få visa henne att även han klarade av att dra upp en majestätisk fisk. Men på vägen hem hände något för ålaplågarn helt oväntat. Grannflickan, hans sen länge trogna följeslagare, svek honom på ett sätt som för lång tid framöver satte djupa sår i hans själ.

Han kände sig förråd! Han var arg, ledsen, besviken. Men trots alla dessa känslor sa han ingenting, han var stum av ilska, men blicken på bilden nedan beskriver mycket av vad han kände..

Notera även hur hans hy i unga år var mer anpassad till det ständiga utelivet vid vattnet. Detta något som under senare år helt har återgått till hans normala hudfärg då han inte på samma sätt utsatts för solens strålar.