Premiärinlägg con el bloggare del norte

Ja, detta är alltså premiärinlägget, av en kännare benämnt som septembers största blogghändelse. Alltid kul att kunna mjuka upp stämningen nu när mörkret faller på. Mörkt och mörkt förresten... Där jag bor är det konstant mörkt om 2,5 månader, å andra sidan har det precis blivit, just det, mörkt. Flyttade till Kiruna i slutet av maj, och sen dess har den stora lampan lyst konstant till en bra bit in i augusti. En ganska udda och fascinerande grej det här med midnattsol. Man tappar fullständigt begrepp om tid och dagar.

Det går en vandringssägen häruppe om det här med midnattsol, många turister blir besvikna när de inser att midnattsolen är precis som den vanliga solen. Vissa tror tydligen att det ska vara en annan sol. Var befann sig detta folk på naturtimmarna i skolan? Andra frågor man kan få höra från turister och stockholmare är vilka tider Lapporten har öppet och var det här Kalfjället ligger nånstans... Några frågar även efter Lappkött, men det är bara att svara att ingen same har dött under veckan.

Tanken med detta bloggande är väl inte riktigt utstakad än. Men skribenten kan nog tänka sig att det blir en del funderingar om livet här i norr. Förhoppningsvis även med diverse bildbevis, dock inga djur som kryper på mitt ansikte. Renar, björnar, älgar och järvar är lite stora för det. Eller också är det mitt ansikte som är för litet?


Ett litet tema här på bloggen verkar vara det här med eld. Häruppe är eld mer ett överlevnadsverktyg än trevlig att samlas kring. Även om man med fördel kombinerar dem båda. Till höger ser ni hur en bra eld ser ut på ca 1000m höjd en septemberlördag i vildmarken i närheten av Akka-massivet. Extreme Survival Polar style!




Dags att duna in, ska svänga på ett gäng flygplan och främja effektiv och säker flygtrafik i övre norrland imorgon. Så om ni vill komma hit, ta bilen.